I denna ljuva sommartid

Då var sommaren här igen. Det är med blandade känslor man går in i värmen och semesterns tid. Samtidigt som det ska bli underbart att vara ledig är det stressigt som fan på jobbet, inga tidplaner räknar med semester. Man får jobba som en galning för att gå hem på semestern med en tom hjärna och ett glatt hjärta. Ett jobb är ett jobb men lik förbannat är vi där 8 timmar och dagen och det spelar visst roll. Men snart så..

Det sägs att att man ska koppla av på semestern, det vete sjutton. Mycket åtaganden och många att besöka. Men ändå... jag längtar. Jag vill åka hem. Hem kommer alltid vara en viss plats för mig, och på semstern finns det tid att komma hem och njuta.

Sommaren innebär ganska mycket för mig, inte bara semester utan även en tid av ångest. Men för första gången på länge så känner jag inte ångest... jag bryr mig inte längre. Bar hud och det ska vara brunt och kalt, men inte hos mig. Jag har aldrig varit så nöjd och tillfreds´och till och med stolt! Jag är jag och ingen annan.

Midsommar snart och det ska njutas av jordgubbstårta och blasköl?

Glad sommar!

Varför denna noja av att fylla trettio?

Jag blir så konfunderad. Eller kanske inte konfunderad men väldigt förvånad. Jag har nu förstått att många tycker det är känsligt att fylla trettio.. men varför skulle det vara jobbigt?
För det första är det bara siffror, men som vanligt sätter väl det griller i huvudet på en.
För det andra så det är ju först nu man blir vuxen för sjutton!

Jag fyller trettio i höst, jag har aldrig varit självsäkrare och mer stolt över mig själv som jag är nu. Jag kan tänka tillbaka och undra på allvar hur jag egentligen tänkte förut, visst hör det åldern till att ändras och ifrågasätta sig själv men allvarligt... Nu är jag ju grym! Nu vet jag vad jag vill, innan velade jag bara. Visst kan man ibland undra men efter ett visst funderade så vet jag i alla fall vad jag inte vill, jag är så säker och bär mitt huvud högt oavsett hur jag ser ut eller tycker.
Att fylla trettio är underbart, och nu kan de väl bara bli bättre?

Apans viktklubb

Ja då har man tagit steget och gått med i Apans viktklubb, en kär bloggare jag följt länge.
Tillsammans ska vi hjälpa varann och gå ner i vikt, vi sätte rupp mål varje vecka som vi ska följa.

Mitt mål i kommande vecka är:

Jag ska cykla VARJE dag till jobbet, samt köra minst ett pass på friskis.
Min vikt ligger stadigt på 84 kg men det viktigaste för mig att minska i storlek och itne stirra mig blind på min vikt!

Pepp pepp!!

Hårighetens vara eller icka vara...

Fan nu börjar det närma sig. Våren är på väg, sommaren kommer och de bara benen samt linnenas tid är på väg. Har fruktat för detta en tid. Kommer jag klara pressen? Kommer jag klara att visa mina håriga ben samt håriga armhålor?

Nu när jag verkligen har låtit det vara och växa fritt så skulle det kännas som ett totalt misslyckande att raka sig... så enormt fegt! Får se om jag klarar det! Kommer ju ihåg själv hur man förr såg på hårighet, med sån avsmak. Nu blir jag bara förbannad när jag tänker på det. Hur dum kan man vara, vilken jävla okunskap.

Bara att börja träna och visa sig i omklädningsrummet gör mig svettig, men jag ska fan klara det!! Skit i normen, skit i andras hånfulla blickar! Jag är unik och jag är stolt!

Dag 23 - Detta får mig att må bra

Här kommer ett urval:
Tystnad efter lång intensiv dag med hög ljudnivå som barnskik eller kollegors babbel får mig att må bra. Jag stressar av och njuter.
En kall öl en sommarkväll efter en bastu får mig att bli alldeles lycklig av längtan.
Choklad får mig att må bra. Punkt.
När mina barn av egen fri vilja kommer och kramar mig och vill vara nära. Det lyckoruset går nästan inte att beskriva.
Att få längta efter något i framtiden mår jag bra av, det kan vara en lång ledighet, en resa eller bara sommaren efter en svinkall vinter. Det är underbart att drömma sig bort.
Det finns många fler saker som får mig att må bra och nya saker dyker upp hela tiden. Men det viktigaste för mig är att jag mår bra mer än jag vad jag mår dåligt.
/lycklig
Här kommer ett urval:
-
Tystnad efter lång intensiv dag med hög ljudnivå som barnskik eller kollegors babbel får mig att må bra. Jag stressar av och njuter.
En kall öl en sommarkväll efter en bastu får mig att bli alldeles lycklig av längtan.
Choklad får mig att må bra. Punkt.
När mina barn av egen fri vilja kommer och kramar mig och vill vara nära. Det lyckoruset går nästan inte att beskriva.
Att få längta efter något i framtiden mår jag bra av, det kan vara en lång ledighet, en resa eller bara sommaren efter en svinkall vinter. Det är underbart att drömma sig bort.
-
Det finns många fler saker som får mig att må bra och nya saker dyker upp hela tiden. Men det viktigaste för mig är att jag mår bra mer än jag vad jag mår dåligt.
-
/lycklig

Dag 22 - Det här upprör mig

Det finns mycket som upprör mig, vissa dagar kan jag bli arg för allt. Jag kan reta upp mig överdrivet mycket över vissa saker men släpper det efter en stund. Men sen finns det dem speciella sakerna som alltid får mig att gå i taket. Våld, orättvisor, stress, är bara några utav sakerna.

Våld, speciellt mot barn gör mig illamående och en fruktansvärd ilska fyller mig. Om någon skulle göra mina barn illa vet jag ärligt talat inte vad jag skulle ta mig till.

Orättvisor som sådan här saker gör mig så ledsen... Det gör ont i hela kroppen. Det finns en uppsjö av likasinnade domar i Sverige, vilket gör saken ännu värre.
Vad tror ni egenligen? Att 14-åringen kan sitta framför dem som våldtagit henne och berätta i detalj vad hon varit med om? Ska hon blir mer skadad för livet än vad hon redan är? Satan!

Sen finns det andra saker som gör mig upprörd dagligen men som inte har samma allvarliga karaktär som ovanstående, såsom 2 åringar i kortkort kjol. Vilket jag ser alltför ofta på öppna förskolan mm. Dem kan ju inte leka för fan!!
Dessa barn som begränsas av sina föräldrar pga av kön gör mig så förbannad. Jag ser det mer nu när mina ögon har öppnats det senaste året. Åt helvete med könsuppdelade kläder och leksaker, låt barn vara barn och inte kön! Det lär bli så ändå när de upptäcker förväntningarna de har på sig... blir så bitter.

Fastnade nu i mer dagliga problem jag själv upplever men vill inte på något sätt förminska det fruktansvärda som sker som jag nämnt ovan. Jag är rädd, rädd för framtiden och vårt rättväsende vi har i Sverige.

/åt helvete med allt...

Dag 21 - Mina dåliga sidor

Vad ska jag börja? Har nog en del dåliga sidor men kanske behöver man inte ta upp dem alla? ;-)

Jag har kort stubin, lite för kort vid en viss tid i månaden. Då är det en ständig "glöd" i huvudet, känns som allt är emot en då. Men som en motpol kan jag säga att jag är väldigt kortsint, kan inte vara arg länge.

Jag är slarvig som få. I och med detta förlägger jag saker titt som tätt. Men ibland får jag mina ljusglimtar av ordning men tyvärr går de över alldeles för fort.

Jag petar i näsan..."skäms" Denna torra årstid gör att näsan helt grottar igen.... usch!

Jag rör mig alldeles för lite vilket innebär att en ordentlig bilring finns stadigt runt midjan, men ändring är på gång!

Sen finns det som sagt mycket fler dåliga sidor hos mig men tycker dessa räcker gott så länge...

//argbiggan/slarvern/äcklet/tjockisen

Schlagern är tillbaka!

Ja då var den här, den älskade och hatade melodifestivalen. Det brukar väl vara så, ingen tittar men tävlingen har högst tittarsiffror genom hela året? Jag kan bara säga en sak... Jag älskar det! Jag tycker inte alltid låtarna är så bra men jag gillar hela grejen. Hela hysterin är ju helt underbar!
Klagandet, gnällandet och de upplyftande ögonbrynen.

/schlagernörd

Föresten de två till final var rätt för kvällen ;-)

Älskade förskola

Jag önskar så innerligt att en förskola som Egalia fanns här där vi bor. Blir alldeles varm när jag läser om detta. Lika varm som jag blir av det så blir jag kall av att höra min som skilja mellan kille och tjej. Jag kämpar dagligen med det men det går inte att hindra... Jag blir så förtvivlad.

Heja genuspedagogik!

/bedrövad

Kaxigt rött!

Då var dagen här då man skulle våga sig ut med illröda läppar. Måste nog erkänna att jag hade lite tur då måndagar brukar vara en riktigt soft dag, men till dagis måste jag lik förbannat! Och det är alldeles tillräckligt för min del!

Jag var lagom kaxig inomhus i tryggheten.



Men senare utomhus på väg till dagis var man ganska svettig... och inte alls lika kaxig längre!
Insåg att jag kunde pimpa lite med matchande snygga brillor!


Men efter att varit ute en gång så kändes det inte alls lika farligt senare under dagen när den äldste sonen skulle hämtas. Jag till och med stundtals glömde av de blodröda läpparna. =)

Fast jag vete tusan om detta är något för mig.. Tycker inte jag riktigt passar i det. Många av de andra deltagarna i denna utmaning såg ju ursnygga ut!

Att det ska vara så jobbigt med lite färg. ;-)

Vi som vågar röda läppar är:

Ozena
Mandragora
Definitely – Jennifer Borg
Rackarmorsan
Tejje
Nina Ruthström
Mari
Lady Dahmer
Tildaf
Beatrice
Hanna
Sofi
Jåi
Syster Sandra
Elin Astrid
Moa
Viola
MrsAndie
Malin
Jennipher
anouk – En Rookiemammas vardag
Stephanie
anna
Sanna
Linn
Pernilla
Sophie
Linnéa
Saramedm

DATUM FÖR BLOGGUTMANING: RÖDA LÄPPAR

Ok, har alla förberett sig mentalt inför utmaningen? För nu på MÅNDAG kör vi!

Måndagen den 31:a januari är dagen vi ska våga oss ut i världen med våra stoppljus till läppar -kom ihåg att ta bilder och blogga sen om upplevelsen (ni som har bloggar då givetvis)! And may the force be with you.


Vi som vågar är:

Ozena

Mandragora

Definitely - Jennifer Borg

Rackarmorsan

Tejje

Nina Ruthström

Mari

Lady Dahmer

Tildaf

Beatrice

 

Hanna

 

Sofi

 

Jåi

 

Syster Sandra

 

Elin Astrid

 

Moa

 

Viola

Sanna


Linn


Pernilla


Sophie


Linnéa


Saramedm


Dag 20 - Mina förebilder

Detta har jag fått fundera på ordentligt, har jag några förebilder?
Min förebild finns någonstans i framtiden i form av mig själv. Sådan jag vill bli och vara är min förebild, för jag är långt ifrån färdig att utvecklas.
Att säga att en specifik person är min förebild är för mig helt omöjligt.
Jag inspireras av många, speciellt ensamstående kvinnor (och män) samt folk som i allmänhet kämpar på i skymundan utan att få priser eller belöningar. Det är dom som är de sanna hjältarna.

Dag 19 - Detta ångrar jag

Jag lever efter en inställning att fånga dagen och där finns det inte utrymme för att ångra sig. Man lever nu och inte i det förflutna, det som har varit har varit helt enkelt.
Val man gjort innan formar ens jag och det går aldrig att gå tillbaka, visst kan man fundera på valen men de går aldrig att ångra.

Det är så jag lever nu men det har jag inte alltid gjort... Oj vad jag har ångrat mig! Jag har haft fruktansvärda ångestattacker tidigare i mitt liv över skitsaker jag ångrat. Det är slut med det nu.

För gott.

/Carpe Diem

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

När man firar födelsedagar så tycker jag det tenderar att bli så ansträngt, gäster kommer med presenter som man inte känner sig förtjänt av att få osv. Många tar det på ett allt för stort allvar.
Kan inte nämna en favorit bland mina födelsedagar då jag som jag sagt innan har lite för dåligt minne för att minnas någon specifik.
Men en perfekt födelsedag för mig är att samlas de allra närmaste och kanske äta lite gott alternativt fika lite och bara umgås.
Ska tillägga att jag inte sticker under stolen med att det är något fel med att få en gåva... ;-) Men inte för mycket då blir det bara jobbigt.

Låt barn vara barn

Vad är det med vissa föräldrar? Varför inte låta barn vara barn? Blir så trött på all denna hets att sluta med allt så fort som möjligt så att barnet ska verka större än vad det är. Det ska slutas med välling (i flaska speciellt), inte ha blöja, sova i egen säng och somna lätt (helst senast vid 3 månader) and the list goes on...
/Irriterad

Blev något upprörd när jag läste på familjeliv.se

Personligt...

Min profilbild

Mer om mig här

RSS 2.0