En ny rubrik varje dag

Nu ska jag prova att skriva något varje dag i 30 dagar. Kommer det att gå? Det vette tusan men ska försöka!
Om inte annat så ska jag i alla fall försöka gå igenom varje punkt nedan och posta det så småningom..

Med start den 1 jan 2011

Dag 01 – Presentera mig själv

Dag 02 – Mitt hem
Dag 03 – Min familj
Dag 04 – Vad gillar jag för mat? 

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – En typisk dag i mitt liv

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Mitt favoritplagg

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Vardagslyx

Dag 14 – Hur jag ser på mitt utseende

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Mitt yrke

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Mina förebilder

Dag 21 – Mina dåliga sidor

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Detta får mig att må bra

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – Det här är jag bra på 

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor

Dag 30 – Ett sista ögonblick


Några av rubrikerna är tagna från the one and only Lady Dahmer

Läskigt

Jag tycker det är oerhört läskigt och obehagligt när folk som borde vara gamla inte ser ett dugg gamla ut.

/äcklad

(Sitter och tittar på Nobels fredspriskonsert och ser Barry Manilow uppträda)

Skönhet ligger i betraktarens öga

Det uttrycket är så klockrent, det säger allt om skönhet. Blir så irriterad när jag läser om hur människor mestadels kvinnor lägger så mycket energi på sitt utseende. Hur viktigt det är att se bra ut, men vem avgör det egentligen? Vetenskapen som säger att symmetri i ansikte lockar? Men då kan jag inte för allt i världen förstå dessa groteskt förstorade läppar och bröst som är så ”inne” nu.

Som vanligt är det medias fel, alla krav som ställs på hur man ska se ut. Jag tycker helt ärligt att det är fult, så jävla fult när man opererar sig för att bli vad samhället kallar för vacker.

/Ful?


Jag är jag

Jag undrar om man måste bli nästan 30 år för att inse vem man är. Vad man tycker är viktigt och hur man vill uttrycka sig. Måste man som i mitt fall bli mamma eller hade jag förstått det utan att få mina barn? Det är så skönt att inse saker… Så mycket som jag har insett de senaste åren om allt möjligt trodde jag aldrig att jag skulle göra. Det gäller inte bara åsikter om allt möjligt utan även att jag duger! Jo faktiskt jag duger som jag är!

Tänk om man hade fått studera igen, ta igen det man gjorde i 20 års ålder. Jag hade klarat tentorna mycket bättre för nu fattar jag. Man behöver erfarenhet, så är det bara.

Jag skäms inte längre för vem jag är, jag är ju den jag vill vara.

/klok och vis


RSS 2.0